Asta Kask

Asta Kask bildar en fond för massor av svenska punkband som dyker upp på 1980- och 1990-talet. Här finns så olika band som Sabotage 81 till De lyckliga kompisarna. Bland Asta Kasks egna influenser finns inte minst Ebba Grön och Grisen skriker – det var låtar av dessa band som i allra första början utgjorde materialet på repningarna.

Dessa repningar ägde rum någon gång under 1978 i Töreboda och namnet Asta Kask var ännu inte påfunnet utan Micke Blomkvist, Pelle Karlsson, Uffe Karlsson och Stefan Hovbjer kallade sig X-tas. Namnbytet ska ha skett någon gång 1979-1980. Det var ingen plötslig ingivelse utan snarare forcerat då Micke B ska ha klippt sönder en lapp där det stod ”aktas” och pusslade ihop bitarna till olika namn. Vad som först blev ”Asta Task” modifierades till det något subtilare Asta Kask.

Det var nu bandet för första gången mötte en riktig publik. På Asta Kasks egen hemsida avslöjas att det var en dansbandsarrangör som tog kontakt och föreslog deras medverkan på en folkbandsturné – också ett sätt att börja för ett punkband.

Det berättas också att spelaningarna omgavs av kalabalik då raggarna fanns i faggorna, vilka var ute efter att märka bandmedlemmarna som ibland fick poliseskort från konserterna. Detta avskräckte dock inte medlemmarna i bandet som året därpå spelade in sin första EP, ”För kung och fosterland”.

Musiken var rå och ettrig, snabb och brutal. Asta Kask har kallats för en föregångare av trallpunken, huruvida detta är ett bra epitet kan diskuteras.

EPn ”För kung och fosterland” sålde slut sina 500 exemplar, men i nästa skede splittrades bandet. Micke Blomkvist såg dock till att punkgruppen överlevde i en ny skepnad. Asta Kask ombildades med Bonni ”Bonte” Pontén (Gitarr och sång), Magnus ”Ernie” Hörnell (bas) och Magnus ”Bjurre” Bjurén (trummor) kring Micke.

Med undantag för Bjurre som ersatts av David ”Dadde” Stark har uppsättningen varat ända tills idag. Vid det här laget hade skivbolaget Rosa Honung fått upp ögonen för Asta Kask. Bandet begav sig till Stockholm och skrev kontrakt (något de bitter skulle ångra, men om detta senare). Nu började ett flitigt turnerande samtidigt som nya låtar spelades in.

Det första som utmynnade ur detta på skiva var ”Plikten framför allt” som gavs ut våren 1984, en EP som innehöll fyra låtar. Här medfinns ”inget ljus” som är en av de starkaste låtarna av Asta Kask. Texten återger i oförmildrande ordalag en hopplöshet som står som ett signum inom punken. Det är direktheten ihop med en välfunnen melodi som bidrar till det kraftfulla uttrycket. (Låten skulle återkomma på Aldrig en LP i en ny version.)

Här finns också ”För kung och fosterland” som handlar om värnplikt och vägran:

Ni skickade mej ett kuvert
Synd att ni gjorde er sånt besvär
För jag tänker inte ställa upp

Kritik mot värnplikten och meningslösa krig är ett tema som märks i flera låtar som ”Landsplikt”, ”Vietnam” och ”Välkommen hem”.

Gruppens produktion består i hög grad av EP-skivor. En del har kallat Med is i magen från 1995 för en LP, fast mer korrekt är att kalla den för en maxi-EP då den bara bestod av åtta låtar. Den har dock återutgivits som CD och då innehållandes fler låtar.

Inte minst bekräftades detta av nästa utgivning som hette just Aldrig en LP och var den ironiska titel som gavs då gruppen innan haft hållningen att inte ge ut LP-album eftersom detta ansåg som att ”sälja sig”.

Idag i tider av fildelning och Spotify är det lite svårt att förstå varför en fullängdare är mer kommersiell än en singel. Men vid denna tid var det en vanlig inställning hos punkband eftersom LP var en mer kommersiell produkt en singel.

Så när Asta Kask till slut släppte en regelrätt LP var det ”bara för att jävlas med sig själva”, som det står att läsa på den officiella hemsidan.

När albumet sedan fick erfara CD-åldern fick det förstås namnet Aldrig en CD. Asta Kask sound hade inför detta album genomgått en viss förändring, vilket också hade märkts på EPn Än finns det hopp från utgiven tidigare samma år. Tempot hade stegrats ytterligare och körsånger hade blivit vanligare. Över huvud är ljudet något tyngre, ”Mänskliga faktorn” är ett bra exempel. Bandet som brukade producera själv hade denna gång tagit hjälp av producenten hette P.O. Pettersson.

Aldrig en LP blev också det sista Asta Kask gjorde innan de upplöstes. Micke B började spela med det svenska punkbandet Strebers. Bonte och Bjurre bildade Cosa Nostra och Ernie bildade ett annat nytt punkband: NEIN.

I november 1989 hände det sig dock att Asta Kask återförenades, en återförening som bara var den första av flera andra som skulle komma. Det skedde på med en spelning på Vita Huset med en del fylla och tumult som klassisk inramning. I samma veva återförenades Roland’s Gosskör och de båda banden spelade varsin kväll på Vita Huset. Dessa spelningar finns förevigade på split-skivan Sista Dansen (1990, CD 1995).  

Resultatet som det blev på denna inspelning var inte alltför glädjande med ett Asta Kask som är en bit ifrån sina glansdagar. Spelningen gav i alla fall mersmak och flera återföreningar har som sagt följt och idag lever och frodas bandet alltjämt med delvis nya medlemmar. År 2006 kom En för alla ingen för nån som också blir ett jubileum då plattan utkommer 30 år efter LP-debuten. En filmdokumentär har det också blivit: Dom får aldrig mig från 2007.

Gruppen har också under flera år legat i tvist med det gamla skivbolaget Rosa Honung. När Asta Kask velat göra återutgivningar av de äldre skivorna på sitt nya bolag har detta hindrats av att Rosa Honung juridiskt sett äger låtarna samt bandnamnet.

Efter alla år som gått kvarstår Asta Kask som i det närmaste kultband med en stor skara av fans. Det är också otvivelaktigt att senare band där det går att spåra influenser är oräkneliga inom den svenska punken.