The Saints

Punken dominerades i början av USA och England. Fast Australien hade The Saints, vilka utgjorde ett sällsynt undantag när det gällde att hävda sig internationellt.

The Saints höll till vid sitt hus vid Petrie Terrace i Brisbane där de bjöd in folk och stod själva för uppträdandet. Deras musik var primitiv och rå, fast av ett tight band som blandade smattrande tempo med djupgående rockattityd och melodikänsla.

Chris Bailey var sångaren med den perfekta rösten för rå och avskalad rockmusik. Gitarristen och bandets hjärna i hög grad var Ed Kuepper som stod för låtskrivandet tillsammans med Bailey. Kym Bradshow var bassist och Ivor Hay spelade trummor.

I slutet av sommaren 1976 hade The Saints på egen hand spelat in sin första singel, ”(I’m) Stranded”, den första punksingeln någonsin både i Australien och övriga världen. De skickade bland annat iväg exemplar till media, vilka inte visade något större intresse bortsett från den inflytelserika musiktidningen Sound som valde ”(I’m) Stranded” till Single Of The Week. Ett sådant vitsord var tillräckligt för att EMI skulle kontraktera bandet, även om de tidigare hade tackat nej.

The Saints samlades i en studio i hemstaden Brisbane för att spela in sitt första album. ”(I’m) Stranded” fanns med och även singelns B-sida ”No Time” ihop med åtta andra starka låtar på LPn som fick samma namn som singeln, (I’m) Stranded.

Influenser från 50-och 60-talsmusik kan märkas med rhythm ’n’ blues som utgångspunkt. Kuepper själv nämner i All Times Through Paradise Can, Mott the Hoople och Hawkind som extra viktiga influenser. Band som The Stooges står heller inte långt borta från The Saints tidiga sound. På skivan sjunger de inte om ”no future” eller ”white riot” utan stannar vid allmän frustration och alienation.  

Albumet (I’m) Stranded blev The Saints biljett till London. Gruppen som inte trivdes särskilt väl med sin punkstämpel kände sig ambivalenta inför den nya musikscenen de mötte i England. De ville minst av allt anamma någon trend och verkade ha svårt att passa in.

Bandet hade inte blivit populära i Australien bortom en mindre närstående krets och i London var deras stil alltför svårtillgänglig för att få genomslag. Med ”svårtillgänglig” menas likväl inte att The Saints spelade någon särdeles svår musik per definition, men deras musik befann sig någonstans vid sidan om mera utpräglade och igenkännbara stilar. The Saints låtar och texter var snarare ”tidslösa” än markerade några av punkens centrala teman. Långt hår och musik genomsyrad av rhythm ’n’ blues slog inte an hos punkare som kanske inte alltid var så vidsynta.  

Inte desto mindre var The Saints dragplåster för en del och deras första uppträdande i England skedde i juni 1977 på Roundhouse i London, en kväll då även Ramones och Talking Heads uppträdde.

Under hösten 1977 spelades en andra LP in, Eternally Yours som var en värdig uppföljare till (I’m) Stranded. Alasdair ”algy” Ward hade ersatt Bradshaw och musiken hade blivit något mindre aggressiv. Texterna återspeglade The Saints upplevelse av punken i England som likriktad och skivbolagens påtryckningar om att efterleva en konsensus. I ”Lost and Found” sjunger Bailey: ”No business man is going to use or confuse me”.

Inte heller Eternally Yours kom att innebära någon större framgång sett till listplaceringar eller ökning av spelningar. Den uteblivna succén började också tära på bandet.

När inspelningarna till The Saints tredje album inleddes verkade Bailey redan ha ett nytt band på gång och även om han medverkade i studion var det framför allt ett projekt som leddes av Kuepper. Slutprodukten Prehistoric Sounds avviker stilmässigt från de föregående albumen. Snabb rock ’n’ roll hade ersatts av ett mer modest tempo och en musik färgad av jazz och soul.

Bandets situation verkade nu prekär. Bailey och Kuepper drog inte jämt och det tycktes osäkert ifall EMI skulle förlänga deras kontrakt. Efter Prehistoric Sounds släppts valde Kuepper att sluta och skapa sitt eget band Laughing Clowns.

Bailey höll dock liv i The Saints under 1980-talet, fast utan Ivor Hay och ”Algy” Ward. Flera skivor gavs ut (se diskografi nedan) och även under 90- och 00-talet har The Saints till och från i olika tappningar förblivit produktiva. År 2007 skedde en återförening mellan Bailey, Kuepper och Hay vid Queenyland Music Festival. Även ett par andra tillfälliga återföreningar har senare ägt rum.

The Saints storhetstid var hur som helst framför allt under de första åren och Bob Geldof (bland annat känd som sångare i The Boomtown Rats) har uttalad följande ord om deras musikaliska genomslag: ”Rock music in the Seventies was changed by three bands - the Sex Pistols, the Ramones and The Saints".