Social Distortion

Social Distortions influenser utgår från en speciell mix av punk- och rockband där bredden är stor från Johnny Cash till The Clash. Tunghamrade ackord blandar sig med melodiösa toner, och självklart hade inte Social Distortion varit vad de är utan den hesa rösten som sångaren Mike Ness står för.

Social Distortion är inte bara ett band vars sound har mångskiftande influenser, dem har också lyckats att hålla sin höga standard i över tre decennier. Det började i Kalifornien eller närmare bestämt i den lilla staden Fullerton med Mike Ness som initiativtagare. Året var 1978 och punken hade nyligen briserat. Från början bestod bandet av Mike Ness (sång och gitarr), Rikk Agnew (gitarr), Frank Agnew (gitarr) och Casey Royer (trummor). Den första konstellationen var dock mycket tillfällig – när Dennis Danell året därpå anslöt sig lämnade de andra tre förutom Ness bandet.

Under åren har en mängd personer figurerat i bandet. Mike Ness är sedan 2000 (Dennis Danell avled i hjärnaneurysm detta år) den ende kvarvarande originalmedlemmen.

Det skulle dröja tills 1983 innan första albumet, Mommy’s Little Monster, gavs ut. Den hade föregåtts av singeln ”Another State of Mind”, vilket också var titeln på den film som spelades in 1982 som dokumenterar en turné där Social Distortion reser runt i Nordamerika med Youth Brigade.

Under denna tid hade Ness problem med droger och hans användning av heroin gjorde att han både hamnade i rehabiliteringshem och fängelser. Bandet tvingades därför till ett lägre uppehåll, men de skulle 1987 spela in sitt andra album, Prison Bound, då med John Maurer och Christopher Reece som nya medlemmar i form av bassist respektive trummis. De erfarenheter som Ness fått de senaste åren återgavs i låtar som ”It’s the Law” och ”Prison Bound”:

Oh, I'm prison bound
I did a crime one too many times.
It's on the outskirts of town, by the railroad tracks
Where the country moon shines.
Oh, I'm prison bound
Tell my girl I'll be back one day.
Oh, I'm prison bound
I may never know any other way.

Det primitiva i soundet som fanns på första albumet har delvis försvunnit och ersatts av ingredienser av country och rock. Det nya soundet skulle också visa sig ha en del kommersiell potential och med sitt tredje själbetitlade album nådde Social Distortion för första gången ut till en bredare publik. Albumet Social Distortion från1990 inkluderade bland annat ”Story of My Life” – en låt med både tyngd och melodi samtidigt som dess text ägde allmängiltighet nog att även berätta andras livshistoria.

Hittills hade Social Distortion släppt blott tre album på åtta år och det skulle fortsätta i liknande tempo. Kanske har den återhållsamma utgivningstakten bidraget till att konservera bandet.

Under 90-talet fortsatte de med Somewhere Between Heaven and Hell (1992) där honky tonk tog sig in i ljudbilden och rockgruppen Jason and the Scorchers gjorde sig påminda i låtar som ”Born To Lose”. Några år senare följde nästa album White Light, White Heat, White Trash (1996) där soundet hade fått tillbaka en del av sin råare karaktär. Under samma årtionde utgavs även Mainliner: Wreckage from the Past med tidigare outgivna låtar samt ett livealbum, Live at the Roxy.

Det dröjde sedan ända tills 2004 innan nästa album gavs ut. Fast med Sex, Love and Rock ’n’ Roll bevisade den 42-årige Mike Ness att han fortfarande kunde skriva låtar av hög klass.

Det senast utgivna albumet var Hard Times and Nursery Rhymes från 2011 och bandmedlemmarna som medverkade vid inspelningen var Mike Ness, Jonny “2 Bags” Wickersham, Brent Harding och Josh Freese.

Vid sidan om Social Distortion har Mike Ness gett ut två soloalbum: Cheating at Solitaire och Under the Influences.