New York Dolls

New York Dolls anses ofta som det enskilt viktigaste bandet för punkmusikens existens.  De bar själva spår av genuina rockinfluenser från Rolling Stones, Kinks och Small Faces.

Med sin androgyna utstyrsel – de bar kvinnokläder – och nydanande musik blev de i början av 1970-talet ett dragplåster på Mercer Arts Center, spelandes i det så kallade Oskar Wilde-rummet, där bland annat Patti Smith kunde påträffas. Oskar Wilde var en irländsk författare som under 1800-talet andra halva utmanade societetens konventioner med texter fyllda av fyndiga paradoxer; därutöver var han homosexuell vilket i slutändan ledde till att han fängslades för ”onaturlig tukt”. New York Dolls hade en del gemensamt med Wilde i att deras klädstil och livsstil assimilerades med deras konst. Wilde klädde sig så klart inte i kvinnokläder – då hade han hamnat på sinnessjukhus långt innan det blev fängelse – men han hade en extravagant outfit som kröntes av en stor blomma i rockuppslagets knapphål.

Utan att vara homosexuella spelade New York Dolls ändå på gay-associationer, deras klänningar och höga klackar var ordinära kläder för en kvinna utan var snarast en transvestits kläder. Det var ännu i en tid där avvikande beteende av detta slag möttes av indignation, fast det hindrade inte att hela tilltaget slog an hos innefolket på New Yorks klubbar.

I bakgrunden av detta kan nämnas Iggy Pop som kunde uppträda med naken, glittrig överkropp i kontrast med rockmusik; dessutom hade glamstjärnan David Bowie nyligen avslöjat sin homosexualitet utan att få karriären demolerad.

Namnet New York Dolls var givetvis perfekt i alla avseenden, men det var förmodligen inget resultat av brainstorming utan två av bandets medlemmar råkade jobba på New York Dolls-sjukhuset.

Bildandet av gruppen skedde som en sammanslagning av tre band som verkade i staden och som varit utan framgångar: Blonde Bombshells, The Dolly Daydreamers och framför allt The Actress (som gett ut live-albumet Birth of the New York Dolls 1971) som New York Dolls kan ses som en vidareutveckling av.

Ursprunglig line-up  blev David Johansen, John Genzale (mer känd under namnet Johnny Thunders), Rick Rivets, Arthur ”Killer” Kane och Billy Murcia. Rivets medverkan blev dock kortvarig, efter gräl med Thunders byttes han ut mot Sylvain Sylvain.

Under en turné i England avled trummisen Billy Murcia genom drunkning i badkaret. Efter en överdosering lades han där, men på grund av bristande tillsyn, säg det, gled han tragiskt nog ned under ytan. Jerry Nolan blev efter detta ny trummis. Vid denna tid var New York dock på väg att bli signade av ett skivbolag, vilka drog sig ur efter nyheten om dödsfallet.

Till slut fick bandet ett kontrakt med Mercury Records och året var 1973 när gruppen debuterade med en självbetitlad skiva som hade ett stilsäkert konvolut: de fem medlemmarna sitter uppradade i en soffa med karaktäristiska kvinnokläder, pudrade ansikten och dekadenta poser. Längst upp till vänster är ”New York Dolls” textat med hjälp av ett läppstift.

New York Dolls fick dock bara begränsat genomslag – inga listplaceringar att tala om, dock omtalades albumet i goda ordalag av kritikerna. Möjligen var bandet alltför långt före sin tid och det saknades förankring hos en specifik målgrupp.

Det andra albumet hette Too Much Too Soon. Detta album lyckades än mindre åkalla en stor lyssnarskara och skivbolaget bestämde sig för att kicka bandet.

Detta blev början till slutet för New York Dolls som hade problem nog genom det tunga bruket av droger som pågick och pågående gräl mellan Johansen och Thunders. En desperat åtgärd var att anställa en viss Malcolm MacLaren som manager. Men hans inflytande skulle inte medföra något positivt då han på pådyvlade gruppen en helt ny image som inte skulle fungera.

Under en sista dödsryckning sparkades McLaren medan Johansen tillsammans med Sylvain försökte få igång bandet igen. En splittring var dock oundviklig och resterna av bandet antog formerna av Heartbreakers med Johnny Thunders och Nolan samt Johansen som soloartist med Sylvain som gitarrist.

Något oväntat återuppstod New York Dolls året 2004 med originalmedlemmarna Johansen, Sylvain och Kane. De har även hunnit spela in nya skivor som One Day It Will Please Us To Remenber Even This och 'Cause I Sez So, vilka är habila utan att kunna mäta sig med bandets tidiga låtar.

New York Dolls framstår som föregångare till punken med sin uppdrivna musik där all förfining uteslöts och där det opolerade hos 60-talets rock gavs nya injektioner. Tillsammans med bandets provocerande stil lades en av grundstenarna till punkmusiken.

Inte att förglömma heller är den personliga utslagenhet som fanns bland de involverade i bandet. På gott och ont var det destruktiva och loser-känslan viktig som bränsle för punkens uttryck.

Det vore ändå felaktigt att betrakta New York Dolls som enkom pekandes mot punkmusiken. Deras sound har också haft biverkningar som färdats längre och nått moderna rockband som The Strokes, Vue och Young Heart Attack.