The Damned

The Damned står för arkaisk punkmusik som är precis så distinkt som man kan begära av ett tidigt brittiskt punkband. Ljudet är ingen produkt av virtuosa musiker, men i gengäld finns det en slagkraft som gjort flera av låtarna till klassiker.

The Damned kan i flera bemärkelser anses som Englands första punkband. De bildades 1975 och i oktober 1976 – ett par månader innan Sex Pistol gav ut ”Anarchy in the U.K.” - släpptes på oberoende Stiff Records deras första singel ”New Rose”.

”New Rose” inleds med ett suveränt monotomt och torrt trumljud av Chris Millar, innan Brian James gitarriff tar vid. Inspelningen och produktionen har sina svackor, men låtens blandning av tempo, melodi och kallblodig attityd gör den oöverträffad bland The Damneds senare alster. Introt: “Is she really going out with him?” var taget från The Shangri-Las “Leader of The Pack".

Förutom Millar (”Rat Scabies”) på trummor och James på gitarr – det var också han som skrev låtarna – ingick Dave Vanian som sångare och Ray Burns (”Captain Sensible”) som bassist.

Dave Vanians ursprungliga efternamn var egentligen Lett. Vanian tog han för dess beståndsdel i ”Transylvanian”. Hans tidigare yrke som begravningsentreprenör och kopplingen till Transsylvanien (där en viss Dracula var furste på 1400-talet), har medfört att The Damned i vissa kretsar benämns som ”goth-punkare”. Under 80-talet brukade han också uppträda på scenen sminkad i en speciell utstyrsel vilket förde tankarna till just Dracula. Han gifte sig dessutom på 90-talet med Patricia Morrison som var bassist i det välkända gothbandet Sister of Mercy och under en period på 90-talet även var bassist i The Damned.

Några kännetecknande drag hos The Damned är Millars trummor som i vissa låtpartier äger eller åtminstone dominerar ljudbilden tillsammans med sången. Det är inte fråga om något varierat trumspel eller inslag av symbaler utan utportionerade tempochocker som ger låtarna extra effekt och tyngd. Detta kan höras signifikativt i till exempel ”Stretcher Case Baby”. Även den nakna basen som i inledningen av ”Neat Neat Neat” är en del av bandets utpräglade sound.

Några månader efter singeln ”New Rose” släppts blev The Damned tillsammans Sex Pistols, The Clash och Johnny Thunders and the Heartbreakers kvartetten som utgjorde Anarchy Tour. The Damned medverkan avbröts dock abrupt. Efter att ha genomfört en spelning trots att de andra banden inte tilläts spela sparkades de ut från turnébussen.

Bandet fick sin revansch året därpå när de som första engelska punkband spelade på den legendariska musikklubben CBGB.

Damned Damned Damned hette gruppens första LP och den gavs ut i början av 1977. Utöver ”New Rose” fanns här starka låtar i samma anda i form av ”Neat Neat Neat” och ”Fan Club”. Damned Damned Damned brukar av de flesta hållas som gruppens bästa album. På konvolutet där bandmedlemmarna syns kladdiga i ansiktet av tårta markerar på förträffligt vis punkens lekfullhet och nedtagning av normer.

The Damned hann med att spela in en uppföljare under samma år. Det andra albumet Music for Pleasures, med sitt ”opunkiga” konvolut i Vasily Kandinsky-stil, gällde för samma rättframma stil som det första albumet fast med ett genomgående svagare låtmaterial.

Den ganska negativa respons som andra albumet fick gjorde att The Damned lade ner spelandet. Det dröjde dock inte länge förrän instrumenten plockades upp igen – fast då med en annan banduppsättning: Captain Sensible tog över James roll som både gitarrist och låtskrivare. Platsen som bassist blev därmed vakant och flera bassister prövas innan valet föll på Alistair ”Algy” Ward, tidigare medlem i The Saints. The Damned hade även hamnet på ett nytt skivbolag, Chiswick Records.

På det tredje albumet kunde det märkas att gruppen genomgått förändringar. Machine Gun Ettiquette visar inte upp den direkta och kallblodiga punkmusik som dessförinnan rått. Här finns inslag av pop och psychodelisk rock. Till den ”rena” punkmusiken inblandades nya ingredienser som renderade i mer komplexa ljudbilder. ”Love Song” och ”Smash It Up” blev framgångsrika hits.

Captain Sensible skulle småningom utforma ett soloprojekt som i sig blev lyckosamt, men ledde samtidigt till en spänning inom gruppen som resulterade i att han kom att lämna The Damned. Han skulle dock ansluta sig igen några år senare. Totalt har närmare tjugo musiker ingått i The Damned under åren. Som synes spelar fluktuerande konstellationer en betydande roll för gruppen produktion. En produktion som under 80-talet resulterade i fyra album, blott ett på 90-talet. Bandet existerar likväl än idag och 2008 utkom So, Who’s Paranoid? med Captain Sensible och Dave Vanian som de enda kvarvarande från originaluppsättningen.