Johnny Thunders

Johnny Thunders är kanske ihop med Sid Vicious och Johnny Rotten punkens allra största ikoner. Hans persona blandade Keith Richards rockimage och Marlon Brandos rollfigur Johnny Strabler i The Wild One. Till detta lade han till sin egen destruktiva och blaserade punkattityd.

Hans gitarrspel hade intryck av Chuck Berry och fick sin säregenhet av ett förhållandevis rent ljud utan distortion, men med mesta möjliga ”gain” på förstärkaren.

Thunders tvetydiga renommé har i hög grad också utgått från hans heroinanvändning. Heroin som Thunders började med tidigt hade avlöst experimenterande med bland annat LSD och var vid denna tid inte kartlagt på samma sätt som idag rörande dess långtgående konsekvenser. För Thunders var droger till en början ett sätt att dölja sin blyghet och att underhålla en image. Med tiden blev han alltmer tärd och hans förtidiga död, vars exakta orsak aldrig fastställts – mer därom senare, var direkt eller indirekt kopplat till heroinet.

Fastän dess förödande verkningar ångrade likväl Johnny Thunders inte själv sin bekantskap med drogen och framhärdade: ”I though I was having a real good time, taking drugs and playing rock ’n’ roll”.

Hans födelsenamn John Genzale, vilket upplyste om ett italienska påbrå, ansåg han själv inte passade hans nya framtid. Först modifierades det till Johnny Volume innan han genom serietidningshjälten Johnny Thunder hittade ett namn som sedan dess klingat väl i rockhistorien.

Skolan tråkade ut honom och han kände en motvilja inför auktoriteter. Han var trots allt talangfull i baseball, men blev tvungen att sluta spela i laget efter ha vägrat klippa av sig sitt långa hår. Rockmusiken verkade nu vara det rätta steget.   

Han startade en grupp med Arhur Kane, Rick Rivets och Billy Murcia vilka sedermera blev New York Dolls efter David Johansen anslutit sig. Thunders började som bassist men blev snart gitarrist i stället. Det var förvisso Johansen som var frontmannen i New York Dolls, men de största intrycken på den kommande punkgenerationen svarade Johnny Thunders för. Om Johansen var en slags Mick Jagger var Thunders en mix av andra influenser som innehöll både det trashiga och rebelliska som i en omstöpt form skulle komma att kallas punk ett par år senare.

New York Dolls hade, trots lovord från kritiker, svårt att slå igenom och efter ha blivit utan skivbolag och återvänt hem till New York efter en katastrofal turné i Florida bestämde sig Thunders och Jerry Nolan att det var dags att lämna bandet. De startade i stället upp The Heartbreakers (ibland kallat Johnny Thunders and the Heartbreakers), med Richard Hell, före detta sångare och låtskrivare i Television. Även en fjärde medlem, Walter Lure ingick i bandet som gitarrist.

Hell som var bassisten i bandet sparkades dock efter tag då en del intrigspel förekommit som handlat om att denne velat överta stjärnrollen från Thunders. Billy Rath kom att ersätta honom.

Det skamfilade ryktet som etablerats under New York Dolls-tiden hängde med The Heartbreakers och försvårade bandets möjligheter till spelningar och inte minst att få skivkontrakt. När Malcolm MacLaren ringde och erbjöd en plats på Anarchy Tour accepterade därför Johnny Thunders och de andra utan någon längre tvekan.

Efter Anarchy Tour var avklarad bedömde bandet läget som mer lovande i Storbritannien än i USA och valde att stanna kvar. Snart fick de också skivkontrakt med Track Records och en skiva spelades in.

L.A.M.F. (initialerna står för "like a mother fucker") var och är ett av punkmusikens bästa album. Öppningslåten ”Born To Lose” står som en slags signatur för punken. Om uppror mot etablissemanget och det förlegade var ett viktigt huvudtema blev utanförskapet och känslan av att vara en förlorare en annan grundkomponent. Thunders var dessutom den perfekta personen att framföra låten; hans uppenbarelse rymde en respektlöshet mot överheten med en framtoning som obestridligen tillhörde de slagna.

På L.A.M.F. fanns också ”Chinese Rocks” (skriven av Dee Dee Ramones och Richard Hell), som också var på väg att bli en klassisk punklåt. ”Chinese Rocks” var en benämning på en vis form av heroin och Thunders hade till skillnad från Ramones, vars ledare Johnny Ramones förvägrat gruppen att spela in låten, inget emot att spela in låtar med uppenbara referenser till droger.   

L.A.M.F. blev The Heartbreakers enda stuioalbum. De samlades dock åter 1979, utan Nolan, för att spela in vad som skulle bli livealbumet: Live at Max’s Kansas City. Året 1982 släpptes ett ytterligare album, även denna gång i form av en inspelad konsert: D.T.K. Live at the Speakeasy.

Vad som hände efter Heartbreakers uppbrott var att Johnny Thunders blev soloartist. 1978 gavs So Alone ut med bland annat Phil Lynnot från Thin Lizzy, Paul Grey från The Damned och Peter Perret från The Only Ones som medverkande musiker.

Det blev ett högklassigt album som visar upp nya sidor hos Thunders. Från det melankoliska i ”You Can’t Put Your Arms Around a Memory” till det svängiga i “Great Big Kiss” som är en pastisch av 50-tals rock och en omarbetning av The Shangri-Las "Give Him A Great Big Kiss". Thunders fäbless för den gamla rocken skulle märkas även på senare soloalbum, inte minst då Copy Cats (1988) som han gjorde ihop med Patti Palladin.

Johnny Thunders fortsatte turnera sporadiskt på 80-talet med olika musiker. Ett par album med olika bandkonstellationer gjordes också, såsom Gang War tillsammans med Wayne Kramer (se diskografi nedan för utförligare översikt).

Den 23 april 1991 slutar dessvärre historien om Johnny Thunders. Han hittas livlös i en lägenhet i New Orleans. Orsakerna till hans död har aldrig blivit till fullo utredda. En del hävdar att han blev mördad av andra narkomaner som ville ha tag i hans metadon. Den mest spridda förklaringen har annars varit att han dog av en överdos heroin.