Dead Boys var ett av de tidiga amerikanska punkbanden. Musiken bars upp mycket av punkens tilltal, men hade också inslag av rock och i viss mån hårdrock.
Bandet hade ett förstadium i gruppen Rocket from the Thombs som utgick från Cleveland. Detta band som existerade cirka ett år skulle upphöra 1975 och de verksamma skulle bilda två nya band: Pere Ubu och Dead Boys. Dead Boys togs från en textrad i deras låt ”Down In Flames”. Samtidigt som de bildade det nya bandet flyttade dem till New York 1976, efter uppmuntran av Joey Ramone.
Bandet bestod av gitarristen Cheetah Chrome och trummisen Johnny Blitz som tillhört Rocket from the Thombs. I övrigt var det nya medlemmar: Stiv Bators (sång), Jimmy Zero (gitarr) och Jeff Magnum (bas).
Deras uppseendeväckande och kontroversiella livespelningar gjorde dem snart igenkännbara bland de som anammade den nya subkulturen. Dead Boys spelade bland annat på CBGB där också Ramones och Television uppträdde regelbundet.
I januari 1977 skrevs ett kontrakt med skivbolaget Sire och första singeln som gavs ut var ”Sonic Reducer” – en klassisk punklåt, tät och energisk, fylld av den råa attityd som avspeglade Dead Boys avtryck i punken. Samma år kom också första fullängdaren: Young, Load, and Snotty.
Musikstilen på albumet är tydlig amerikansk med spår av band som The Dictators och Johnny Thunders & the Heartbreakers.
Texterna var oblyga:
I don't need your company…och inte särskilt snälla:
Girls like you all come for free
I don't really wanna dance
Girl, I just wanna get in your pants
Look at me that way, bitch
Your face is gonna getta punch
Young, Loud, and Snotty innehåller idel starka låtar och som är fallet med många punkband blev debutalbumet deras främsta.
Det är dock inget större fel på uppföljaren We Have Come for Your Children som utkommer 1978. Den klarar dock inte att upprepa samma intensiva energi som föregångaren. Nu finns det dessutom en tydlig dragning till det brittiska punksoundet i flera låtar. Detta styrks också av närvaron av Rolling Stones-låten ”Tell Me”.
Andra albumet spelades in i Florida. I boken Please Kill Me intervjuas Jeff Magnum: “The only reason we recorded the second Dead Boys album in Florida was because Hilly [Kristal] said, ´If they stay in New York they’re gonna get too drunk´”. Trots denna åtgärd framgår det tydligt att det var vissa problem under inspelningarna. Felix Pappalardi som tidigare arbetat med Cream var kanske heller inte det rätta valet av producent.
Efter andra skivan pressade skivbolaget ledda av Seymour Stein bandet till att ändra stilen. Det skulle vara mindre punk och i stället en stil som kunde sälja. Punken började vid denna tid svalna och ”New Wave” band som Blondie och The Pretenders blev alltmer populära. Seymour Stein var själv var själv en drivande kraft i lanseringen av New Wave och betraktas till och med ibland som personen bakom själva termen.
Stiv Bators som var intresserad av andra stilar såg det inte som en omöjlighet att ändra stil, men Cheetah slog bakut. Detta blev början till att Dead Boys kom att upplösas som band 1979.
Eftersom Dead Boys hade en skiva kvar på kontraktet med Sire Records anordnades 1980 en konsert som skulle förevigas i from av ett livealbum. Albumet var tänkt att heta ”Night Of The Living Dead Boys”, men Stiv valde att djävlas med bolaget och sjöng bredvid micken och resultatet blev ingenting som de kunde få användning för.
Förutom denna spelning skulle Dead Boys göra ett antal återföreningar under 1980-talet. Stiv Bators fortsatte annars på egen hand och gav 1980 ut albumet Disconnected där Bators levererade melodisk punk med inslag av pop.
Året därpå bildade han Wanderes ihop med med Dave Parson och Dave Tregunna från Sham 69. Det blev dock ett projekt med kort livslängd. Mer långvarig blev The Lords of the New Churchs med Tregunna samt Brian James från The Damned och Nick Turner från The Barracudas. De hann ge ut tre skivor innan bandet splittrades 1989 efter Bators hoppat av.
Året därpå blev dessvärre Stiv Bators påkörd av en taxi i Paris. Han blev förd till sjukhus till synes endast lättare skadad blev han hemskickad. Tragiskt nog skulle han avlida i sömnen följande natt.
Orden från den dystra “Ain’t It Fun” skulle sammanfatta och förebåda Stiv Bators öde: ”Ain't it fun when you've broken up every band that you've ever begun / Ain't it fun when you know that you're gonna die young”.
Även Cheetah Chrome var aktiv i olika band efter tiden med Dead Boys. Han spelade bland annat i The Stilettos samt det egna bandet Cheetah Chrome and the Casualties.
Utan att göra något stort väsen av sig återförenades de i livet kvarvarande medlemmarna även ett par gånger på 2000-talet, bland annat för en välgörenhetskonsert åt CBGB.
Young, Loud, and Snotty - 1977
We Have Come for Your Children - 1978
Stivbators.com - Det finns ännu ingen hemsida dedikerad till Dead Boys, men via länken hittar du information om Stiv Bators inklusive The Dead Boys bestående av en del bilder, intervjuer och annat.