The Dictators

The Dictators hör till en av kandidaterna till att vara tidernas första punkband. De grundades 1973 och sällade sig musikaliskt till band som MC5 och The Stooges – samtliga har senare fått beteckningen protopunk.

Den första uppsättningen som träffades i New York och bildade bandet var Andy Shernoff (körsång och bas), Ross ”the Boss” Friedman (gitarr), Scott "Top Ten" Kempner (gitarr) och Stu Boy King (trummor). Låtskrivaren var Andy Shernoff som före The Dictators blev till hade startat musiktidningen The Teenage Wasteland Gazette. Snart anslöt sig också Richard ”Handsome Dick” Manitoba som blev sångare och med sin dynamiska och burdusa röst utan problem kunde förmedla attityden.

I mars 1975 ges albumet Go Girl Crazy! ut. Omslaget pryds av en storvuxen man (Manitoba) i brottardräkt i ett omklädningsrum och kan bäst sammanfattas i ett ord: oseriöst. Albumet är idag upphöjt av många och ses som ett mycket tidigt exempel på punkmusik. Rent musikaliskt är det dock en aning ojämnt.    

The Dicators utgick från rockmusik à la Blue Öyster Cult, fast begagnade ett mer primitivt uttryck och blandade in förekomster från låg kultur och slapp livstil såsom TV, bilar och öl. I låten “Weekend” från debutalbumet sjunger Manitoba:

Bobby is a local punk
Cutting school and getting drunk
Eating McDonald’s for lunch
(…)
Flashing rock and roll guitars
Cruising in my daddy’s car
I’ll do my homework in the bar

Två år senare kom uppföljaren, Manifest Destiny, på nytt skivbolag och utan Shernoff. Shernoff var bidragande med låtar, fast deltog annars inte som en bandmedlem. Mark ”The Aninal” Mendoza blev hans ersättare och Ritchie Teeter hade blivit ny trummis.

Även om punken nu briserat i England gör The Dictators inget försök att bli en ”punkgrupp” utan fortsätter snarare i den rocktradition de startat där intrycken spretar från Kiss till The Stooges.

Nästkommande Bloodbrothers (1978) liknar stilmässigt debuten och är kanske gruppens bästa album med höjdpunkten i ”Stay With Me” och dess osande rock. Andy Shernoff hade kommit tillbaka tll bandet, fast The Dictators skulle dessvärre splittras inom kort.

Det dröjde sedan 23 år innan The Dictators gjorde comback med ett nytt studioalbum, D.F.F.D. (Dictators Forever Forever Dictators). Inte helt överraskande kunde de inte nå upp till tidigare relevans.

Vill man hitta de bästa låtarna med The Dictators bör man förmodligen gå till samlingen Everyday Is Saturday. Här inkluderas det mesta av det bästa inklusive singeln ”16 Forever”. Genom denna låt pumpar adrenalinet när The Dictators monumentalt lovsjunger ungdomen och rätten att leva som man vill med orden: ”16 forever don’t you try and complicate my life”. Svenska The Nomads har också gjort en version av denna låt som är värd att mäta sig med originalet.

Mark Medoza hade efter sitt enda album med The Dictators anslutit sig till Twisted Sisters och fick där uppleva en större kommersiell framgång. Richard Manitoba tog över som sångare efter den avlidne Rob Tyner i MC5 då detta band gjorde en återförening 2005. Andy Shernoff har startar flera nya band varav Manitoba’s Wild Kingdom antagligen är det som fått störst uppmärksamhet.

The Dictators slog aldrig igenom hos en stor publik, men har förblivit ett favoritband hos inte minst en mängd musiker.